Väntan väntan väntan!

Ja nog har vi väntat. Jag har tittat, klämt, känt. Ja allt som jag kan göra, kanske t.o.m luktat på Pea. Är hon annorlunda? Är hon keligare? Ja en sak är då säker: Hennes aptit har tills nu ökat drastiskt! Men nu är det tvärtom, hon dreglar på morgonen och ser allmänt hängig och illamående ut. Imorse kräktes hon och har sedan dess inte ätit mer än yoghurt och lite blodpudding.

Ja nu kan jag inte hålla mig längre då jag nu måste berätta att Pea är dräktig!
För tre veckor sedan hade hon en dating-vecka med en snygg och trevlig herre vid namn DeVeritas Fantazmic Fo-Bo. Men han lyssnar till namnet Bosse. Eftersom Pea är en fodertik hos Deminas ´kennel så skedde allt i Helenas regi och omsorg. Jag måste säga att jag är imponerad av hennes förarbete i val av hane. Jag tror att jag har pratat i timmar med henne och stött och blött lämpliga hanar. Själv har jag ju ingen som helst erfarenhet av hundavel, men jag är alldeles säkert den som känner Pea bäst. Min önskan av hane var en rastypisk, snäll, arbetsglad hund. Gärna en pytteliten hund. Min skräck var en stor musklad herre utan hyfs och fason.

En dag sade Helena till mig att nu har jag nog kommit på en bra kombination, han ska ställas ut på den här utställningen och vi ska dit och titta. 

Pea och jag stod bredvid ringen och tittade. Jag tittade och tittade, och så tittade jag lite mer. Han klarade min granskning med klart godkänt! Den extriöra granskningen överlämnade jag till Helena. Jag tittade på hans uppträdande med andra hanar. Han visade sig inte verka det minsta brydd om de andra hundarna i och omkring ringen.

Vi lät hundarna träffas en stund och Pea körde sin vanliga lekuppmaning. Alltså huvud och framben ned i marken i en lekinvit. Jag slogs av att de var så lika varandra, men att man såg tydligt vem som var hane och tik. Men i deras sätt att vara jämte varandra. Jag åkte därifrån med en övertygelse om att det här skulle bli bra.Bonus var att Bosses uppfödare och ägare verkade vara väldigt trevliga de också.

Veckorna gick och Pea började löpa. Då var jag redo med min hemläxa. Avmaskningskur och vita näsdukar. Näsdukarna var för att färgbestämma blodet. Helena använder sig av termer som rökt lax, inkokt lax, hallonröd, varm färgnyans, kall färgnyans. Ja allt som kunde hjälpa mig att veta när det var dags för ett progestorontest. D.v.s ett blodprov som visar hur nära ägglossning tiken är.

Här är han:

Bilderna ovan har jag fått låna av Frida Tapiale Kennel DeVeritas.

Jag var både spänd och nervös när de skulle träffas första gången. Men tanken av att ha med två uppfödare under parningen lugnade mig mycket! Det tackar jag för!!!

Enligt Helena gick allt från löpstart till parningarna precis som de skulle. En dag efter sista parningen slutade Pea löpa. Det är ovanligt men kan hända. Allt för att vi skulle fatta tror jag. Det första tecknet på att hon troligtvis var dräktig såg Jonte. Han kom på Pea med att försöka stjäla sallad från bordet en dag. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva :-)

Här kommer lite bilder på min fina Lp1 Lp2 Deminas Piorina.

I nästa vecka vet vi helt säkert om det är så att det växer små fina Pea-Bosse bebisar i magen. Men jag har hela tiden varit säker på att det är så.

Det här med hunderiet är så roligt. Nu kan jag lägga till 2 nya trevliga bekantskaper i min lista av hundkompisar. Tack för det Frida och Nilla!!! Hoppas vi ses snart igen!