Ja men då var det så!

Pea och Bosse ska få små valpar. Igår var jag och uppfödaren Helena hos veterinären och gjorde ett ultraljud på Pea. Och javisst var det så. På en bild kunde de se 5 små fosterblåsor som verkade må bra med pickande små hjärtan. Det ligger alltså MINST 5 små Pea/Bosse där inne. Svindlande tanke faktiskt. Jag får erkänna att jag blev lite tårögd när jag väl förstod vad det var jag såg där på skärmen. Samtidigt dök alla tankar upp på vår älskade Fenja. Det var genom ett ultraljud man kunde se vad det var för fel på henne. En binjure som hade ökat i 1,5 cm i storlek på mindre än en vecka. En sorg som fortfarande kramar mitt hjärta hårt! För hårt ibland!

Eftersom det var onsdag igår så var det ju träningsdag med gänget på Bro-Håbo. Jag frågade Pea om hon ville träna. Med ett skutt var hon ur soffan och redo vid dörren. Det var längesen vi tränade nu!!! Och det gick jättebra! Vi gjorde inga hopp eller fartmoment och inget avancerat egentligen. Bara roliga saker. När hon spontant började krypa så började jag faktiskt fundera på om jag bara drömt om ultraljudet. Men sen kom värmen i hjärtat när jag såg ultraljudsbilden framför mig. Roligt var att jag träffade Anette, Ann och Erik på klubben( Bee & Tee`s kennel). De sa att det syntes att hon var dräktig.

Men jag måste också erkänna att jag ibland funderar på vad jag utsätter Pea för. Efter att ha sett henne som annars är så matglad stå vid matskålen och titta, ta en bit mat i munnen och spotta ut den. Ligga och flämta i skuggan orkeslöst. Idag har hon betett sig lite konstigt tycker vi. Hon håller full koll på mig, hon smög på mig när jag laddade tvättmaskinen. När jag var färdig och gick emot henne la hon sig på rygg som om hon ville bli kliad på magen. Men när jag satte mig ner och skulle klia henne så flyttade hon sig så att jag inte kunde nå henne och lade sig likadant. Precis som om hon ville ha närhet men ändå inte. Det har hon sedan gjort flera gånger och nästan tittat lite förebrående på mig.  Ofta längtar jag tills detta är över och allt är som vanligt igen! Ok jag erkänner!!!! Det kommer att vara mycket jobbigt för mig att lämna bort henne!!! Men grattis rottweilervärlden, snart kommer ett gäng hundar med underbart psyke att födas hos kennel Deminas. Det är jag jätteglad att vara med om!
Så här ser de ut i Peas mage nu: 4 veckor.

http://tikochvalp.royalcanin.se/draektighet-och-foedsel/draektighet-vecka-foer-vecka/(week)/4