Kursdags igen!

Idag har vi ju varit på kurs med Birgitta igen. Tyvärr var Jessica magsjuk så hon och Elvis blev hemma. Men roligt var att deras kullbror Perseus var där. Så vi blev 3 hundar ändå. En bit in i kurstillfället skrek Edith till och Nina ropade bålgetingar. Edith hade blivit stungen av flera getingar och hon blev ganska snabbt allmänpåverkad och slö och man kunde se musklerna i kroppen darra.  Så det blev ett ganska abrupt slut på kursen för att åka till vetrinären.

Jag skriver det vi gjorde på kursen om du läser det här Jessica. Vi började med stenövningen- även gå runt stenen utan att hunden reser på sig.

Sen transport med en lös hund. Hundarna fick springa några meter från föraren för att sedan bli inkallad. Vi andra gick med kopplade hundar som störning.

Sedan kontaktövning mellan c:a 6 konor. Birgitta tittade på hundens position, och kontakt. Godiset i höger hand högt upp.

Sedan sökövningen igen.
Det var då Edith blev getingstungen så sedan hann vi inget mer.

Om jag ska sammanfatta min och Peas prestation så kan jag inte skriva annat än strålande! (visst fick man skryta på sin egen blogg?) Men jag har ju faktiskt övat på allt detta innan!


Deminas Perseus



Många olika sovställen har hon!

Tråkigt är att vår högt älskade Wendy är sämre. Nu orkar och vill hon inte följa med på promenader. Så nu närmar sig nog dagen då vi måste ta det hemska beslutet. Tungt är det just nu!!!

Pea jobbar!

Jag har säkert skrivit tidigare att Pea är med husse på jobbet på dagarna. Första veckan fick hon ju sitta i en utställningsbur ute i verkstaden. Men det visade sig att de gånger som hon fick vara med husse inne på kontoret så skötte hon sig så bra så det är där hon är på dagarna. Dörrarna dit är ju öppna så hon sitter fastbunden i ett kassaskåp. De andra på kontoret tycker gott att hon ska ha ett längre koppel så hon kan komma och gosa med dem också.





Behöver jag berätta att Pea är väldigt populär på sitt jobb. Hennes jobb är kelgris eller något sådant. Det är alltid någon med henne och gosar eller busar. Som i fredags t.ex. så satt en kille och busade med henne när jag kom dit på lunchrasten för att gå ut med henne. När jag sedan kom tillbaka för att lämna tillbaka henne satt det en man från kontoret och väntade på henne för att busa lite.  Så roligt att det fungerar så bra.
Jag var sjukskriven 3 dagar förra veckan och då fick Pea vara hemma med mig. Hon var tydligen väldigt saknad!

Valpkurs igen.

Nu är det söndag men igår var det lördag vilket betydde valpkurs igen. Precis när jag skulle bege mig hemifrån så öppnade sig himlen och regnskuren kom. Det regnade halva vägen till Upplands-Väsby, men väl framme var vädret helt ok. Vi började träningspasset inomhus, med uppdateringar om hur veckan gått. Allt har hade gått jättebra för alla hundar/ägare med de moment vi  tränade förra veckan. När vi satt i klubbhuset blev vi glatt överraskade av att vår Kennel-mamma Helena kom och besökte oss. Trots att hon har nya små bebisar hemma. När träningspasset var till ända så öppnade sig himlen igen! Snacka om tur med vädret!!! Efter de praktiska övningarna hade vi 1,5h teori inomhus som tur var! Den biten kanske inte gav så mycket då det var samma bekymmer som dryftades både förra gången och innan träningen. Eftersom jag inte känner att jag har det problemet så blev det lite långtråkigt. Men jag hade inte så många frågor att bidra med så det var ok ändå.

Pea är jätteduktig på allt tycker jag. Men jag dryftade min oro för att få en hund som drar i kopplet. Eftersom hon går så bra i koppel så tränar jag ju inte på det. Men nu vet jag hur jag tränar det även om jag helst har Pea lös. Här hemma hos oss fungerar ju det bra.

Under veckan har vi tränat en hel del, många besök på hundklubben har det blivit! Vid ett tillfälle tränade vi mitt emellan en valpkurs och en unghundskurs. Så roligt att se hur bra kontakt jag faktiskt har med Pea. Hon brydde sig inte nämnvärt om de andra skällande hundarna.

Bus hemma! Var hittade hon tandborsten och vems är det?

Inga hundar i soffan!

Inte lätt att göra matte-läxan när man har en Pea hemma.



Kul att träna! På hundklubben idag. 



Hundens dag och första valpkurstillfället.

Lördag 11/9 betyder hundens dag, som lägligt samanföll med "fest i byn" i Bro. Bredvid centrum anordnade hundklubben diverse tävlingar och aktiviteter för hundar. Jag och Pea åkte dit och tittade på. Som vanligt uppförde hon sig exemplariskt. Snäll och tillmötesgående mot alla, men inte påstridig och enerverande. Vissa hundar kan ju upplevas jobbiga när de är så sugna på att hälsa på människor. Så är inte Pea utan hon hälsar lite fint. En fiskdamm för hundar fanns det. De hade hägnat in en hage och däri lagt ut olika saker såsom hundleksaker, påse med levergodis, rulle med bajspåsar o.s.v. Meningen var att man skulle släppa in hunden där, och så fick man det som hunden plockade upp. Jag var helt säker på att Pea skulle välja påsen med godis! Men tji fick jag, hon ville inte ta någonting alls. Hon sprang ändå ut och nosade på allting, men plockade inte upp någonting. det förvånade mig verkligen eftersom hon här hemma springer omkring med allting. Skorna hittar man aldrig på rätt ställe. Hon var riktigt trött sen men fick chans att vila i bilen en stund.

 När vi kom hem sedan så hittade jag henne här:

Hmm varför hon gjorde så är en gåta!

Valpkursen.

Kursen började inomhus, då Birgitta berättade lite om upplägget på kursen och framtida tillfällen. Sedan var det dags för en liten hanteringskontroll. Alla tre hundarna klarade testet. D.v.s ingen av dem morrade eller visade icke önskvärt beteende.

Sedan var det dags att bege sig ut i skogen. Kontaktövningar var temat för dagen. Även inkallning och sök provade vi på. Nu är det ju 3:e gången som jag går den här kursen så jag kan ju villigt erkänna att Pea redan tränat på allting som vi fick göra. Det gick bra för alla tre hundarna. Roligt var att se att de var så lika varandra men ändå inte. I söket så sa Birgitta att Pea skiljde sig mycket från sina syskon, d.v.s att hon verkade helt ointresserad av att jag och Jonathan sprang och gömde oss i skogen men sprang och letade efter oss intensivt ändå sedan. Både Edit och Elvis var heltända och visade verkligen att de tänkte springa efter matte så fort de blev släppta.

Efter kursen lät vi hundarna leka med varandra. Pea lekta tills hon stupade! Jag fick bära henne till bilen då hon inte orkade gå själv. De andra två vildarna lekte vidare och vi åkte hemåt. Ännu en rolig dag med Pea och Jonte!

Pea-prutt.

Jo Pea-prutt får man heta om man hoppar upp i soffan och lägger sig med rumpan i husses knä och släpper väder! Jo sannerligen är hon lättlärd i många avseenden :-)

Vi är precis hemkomna från hundklubben och ett litet träningspass. Vad har vi tränat på? Jo vi har tränat på att leka! Det kan vara nog jobbigt. Favoritleksaken är just nu en skumgummiboll som sitter fast i ett snöre. Ja Pea är en rottweiler och vill helst inte dela med sig av sin leksak, så det har vi tränat på idag. Att hämta leksaken och komma tillbaka med den till matte! Men om man jämför med Wendy så går det jättebra. Med Wendy var jag tvungen att ha två likadana leksaker och erbjuda den andra för att få tillbaka den första.

Idag fick jag hämta tillbaka Pea från grannens tomt.... Hmm hon hade rullat sig i något där. Urk vad det luktade, jag fick lite på handen. Avlopp luktade det. Och javisst så hade grannen rensat sitt avlopp under dagen. Eftersom jag stod och lagade mat så fick Jeppe duscha av henne. Jag hör honom vara nära att kräkas flera gånger och gick in och kikade. Pea hade kräkts upp hela grannens stopp i avloppet! Å fy vad äckligt det såg ut och luktade. Ok nu vet vi att damen smyger iväg när vi inte ser henne så det är dags att stänga grindarna. Jag är glad att hon kräktes upp äcklet i.a.f. Nu luktar hon gott :-)

När vi kom hem från hundklubben var Pea alldeles för trött för att ens gå ur bilen själv, när jag lyfte ur henne så morrade hon lite surt!

På söndag börjar valpkursen för oss!

Hundmänniskor!

Nu måste jag bara gnälla lite!

Nu har jag och Pea gjort ganska många besök på vår hundklubb Bro-Håbo brukshundsklubb. Det har alltid känts bra och vi har känt oss välkomna varje gång. Men inte idag! Jag visste att det pågick MH-tester på klubben idag och tog "bakvägen" till planerna för att se att kusten var klar. Jag ser människor sitta med sina hundar lite här och var. Jag frågar om skotten redan varit eftersom jag tänkte att det kunde vara bra för Pea att träna lite på det på avstånd. Hon svarar mig trevligt att det är lunchrast men att de skulle starta snart igen. Jag passar på att träna lite med Pea på en av planerna, och sätter mig sedan på en bänk och väntar med henne. Då kommer hela testgruppen marscherande och den här hundmänniskan säger så här till mig med otrevlig röst: Det spelar ingen roll hur söt din valp är utan om du sitter där så kommer du att störa hunden som testas! Jag reser mig direkt och säger självklart, men människan spottar ur sig orden igen. Men herregud det är två saker som jag verkligen inte vill göra på en hundklubb: 1=störa prov eller test. 2=visa upp min hund!!!  Jag har MH-testat mina 2 andra hundar på 2 olika hundklubbar och alla tester har då bedrivits inne i skogen. D.v.s jag hade ingen aning om att de skulle vara på planen och göra tester. Långt utlägg för att komma till saken: Hundmänniskor. Det krävs lite annorlunda kommunikation med människor och med hundar, en hel del av aktiva hundsportare verkar glömma bort det någonstans på vägen!

Tur är att jag inte är ny i denna klubb för i mitt tycke så finns det ingen bättre brukshundsklubb än just Bro-Håbo! Men ett sådant bemötande mot en människa med en hundvalp i kopplet kan ju bara vara fel! Tänk om jag nu var en sån som bara vill visa upp min lilla söta valp- då borde man ju ta tillfället i akt och försöka få mig att trivas på klubben och kanske gå en kurs. Nu ska jag försöka glömma det som damen sa och fokusera på det positiva!

I onsdags var vi på klubben och tittade lite på när de hade kommenderingsträning. Pea är duktig på att titta på :-) D.v.s inte väsnas och störa. Ett hål i gräsmattan hann hon dock med! Fritt följ fungerar jättebra med henne, och även linförighet. Igår lade jag ett godisspår till henne i skogen och tog sedan med henne och tränade lite en bit bort. När vi sedan gick tillbaka till spåret gjorde hon ett perfekt spårupptag och följde spåret bra, men hon missade alla godisarna utom de som jag lagt som spårslut. Hon går för snabbt alltså. Måste komma ihåg att fråga Birgitta på valpkursen som startar på söndag om det.

Lite negativt är att hon fortfarande får alla barn hon träffar att börja gråta, hon busbiter dem i händer fötter och ben. Tar alldeles för hårt och slutar inte vare sig de börjar gråta eller om jag blir arg på henne och skäller. Jonathan har blivit bra på att säga ifrån men hon respekterar inte hans signaler heller. Hon är tuff, kanske lite för tuff ibland. Ännu fler frågor till Birgitta!!! Annars så är hon hur lugn och följsam som helst, utan just när hon får de här tokrycken. Så här har jag aldrig upplevt Wendy eller Fenja. De har ju också alltid haft barn omkring sig men har alltid varit så försiktiga med dem.