Rasmästerskap i bevakning.

Jaha visst hamnade vi på hundklubben idag också. Tur hade vi eftersom rottweilerklubben hade rasmästerskap i bevakning där. Jonathan och jag provade lite budföring med Pea. På kort avstånd alltså men oj vilken fart hon hade, utan speciellt mycket uppmuntran. Det verkade hon tycka vara roligt!

Jag fick jobba som fotograf idag och tyckte att det var roligt att titta på tävlingen.
Här finns bilderna: http://picasaweb.google.com/116916343728157967167/RasmasterskapBevakningRottweiler2010#

Pea hämtade ut sin filt som hon har i sin säng ut i sandlådan idag. Varför vet jag inte och säkerligen inte hon själv heller.

Nu väntar ännu en arbetsvecka.

Duktiga, duktiga, duktiga Pea och Wendy.

Får man skryta på sin egen blogg??? Javisst får man det!

Idag har Pea och jag varit på hundklubben. Jag åkte dit för att miljöträna henne och tänkte att om turen var med mig så var det några ekipage där och tränade. Lyckan log verkligen mot mig eftersom hela Sheltie-klubben var där på utställning. Jag tänkte att nu skulle jag verkligen få se hur Pea beter sig vid hundmöten, och i lagom storlek också dessutom. Pea uppförde sig som om hon inte gjort annat i sitt liv än att kryssa runt bland sheltisar i sitt liv. Det var ju trångt eftersom det var så många hundar, nu var det ingen hund som uppförde sig dåligt, men lite skall och morr utsattes hon för. jag fick ingen användning av godiset jag laddat upp med i fickorna. Vi satt en stund och tittade på aktiviteten inne i ringen, när plötsligt alla hundar började skälla samtidigt. Även lilla prinsess-Pea. Det var en rovfågel som på låg höjd passerade ringen, och alla hundar tystnade direkt. Jag är mycket imponerad av min egen hund och av rasen Sheltie!

Vi tränade lite där också. På lydnadsplanen var det 4 ekipage som tränade till lkl.3 tror jag. Jag och Pea tränade bredvid planen och hon hade full fokus på mig hela tiden trots bra retning bredvid. Hennes halsband verkade besvära henne och jag kände att jag hade så bra kontakt med henne så jag vågade träna med henne lös! Det var inga problem alls då hon bara brydde sig om mig (ok då: godiset jag hade.)! Hur duktig får man vara som liten valp egentligen????

Nu ligger hon och sover sött bredvid mig med sina alldeles för långa ben. Man kan nästan sitta och titta på henne nu och se hur kroppsdelarna växer! Någon som har ett fyndigt svar på frågan: Vad är det för raser i henne?

Sedan sist jag skrev så har vi tränat mycket spår också. Det är vår morgonaktivitet eftersom det passar både Wendy och Pea, och jag är ensam då. Jag går fortfarande inga direkta promenader med Pea utan den motion hon får är den hon väljer själv. Hon gör ofta tjurrusningar och glädjeskutts-danser på tomten. Wendy vill ju gå hem såfort hon har gjort ifrån sig och jag ser ingen anledning att gå långa promenader med Pea än. Rätta mig om jag har fel! Peas leder ska hålla i många år framöver.

Pea är jätteduktig om dagarna på husses jobb. Hon sitter ju mestadels av tiden i en utställningsbur men såfort möjlighet ges så får hon följa med och göra saker. Som när han ska sitta på kontoret som han delar med 2 andra gubbar. Då är hon lös och busar med alla som vill. I fredags hände första toalettbesöket på golvet. Då passade hon på att göra både nr 1&2 på golvet i deras butik. Samtidigt som hon tittade honom som jobbar där stint i ögonen såsom: Där får du när du är så tråkig! Men säkert var det bara för att hon helt enkelt var nödig!

Vår underbara Wendy har varit hos en hundpratare. Hon verkar tycka att hon har haft ett bra liv med oss och älskar oss såsom hon vet att vi älskar henne! Hon har ingen rädsla för döden men är inte redo än trots sina krämpor. Hon måste hjälpa oss med den lilla dryag valpen först sa hon. Även om hon tyckte själv att hon var för snäll med Pea. Hon hade en stor sorg över att hon inte fick valpar någon gång! (Hon skulle ju ha fått det om inte det med hennes ben hände) Men det jobbigast i hennes liv hade varit livmoderinflammationen. Och det förstår jag eftersom hon var timmar ifrån att dö av den. Jeppe är skeptisk till att hundprateriet är på riktigt eftersom det inte kom fram något som vi/hundprataren inte kunnat gissa sig till. Men efter den gången jag var dit med Fenja så kan jag inget annat än tro på det! Fenja sa saker som ingen annan kan veta eller gissa sig till. För Wendy var det iaf. viktigt att slippa dö hos en vetrinär, hon ville dö hemma! 

Pea uppför sig bättre med små barn nu också. Tidigare var hon så vild och hårdhänt med dem.

2 dagars rapportering.

Igår åkte vi till Enköping för att titta på Enduro SM. Wendy fick stanna hemma men Pea var med. Temperaturmätaren i bilen visade mellan 27 och 29 grader så det var riktigt varmt. Men vi skulle ju stå inne i skogen och titta tänkte vi och där skulle det ju vara svalare.

Nu visade det sig att en del av tävlingen bedrevs i ett sandtag där en häftig bana var konstruerad så att publiken stod ovanför banan och tittade ner. Det ville vi inte missa så vi började där, direkt när vi klev ur bilen slogs vi av hur varmt det var! Lite oroande var att det var i princip gassande sol överallt, men jag och Pea hittade en liten tall som gav henne tillräcklig skugga. Jag kunde knyta henne där och stå ungefär 3 meter ifrån och ha full kontroll på henne och se tävlingen perfekt. Lite fundersam var jag om hon skulle bli orolig av allt motorljud som var runt omkring henne, men det var en liten chansning att ta med henne och hade det inte fungerat så hade vi väl fått åka därifrån. Jag hade oroat mig i onödan, hon visade inga tecken på obehag. Däremot såg hon hur glad ut som helst....jag nämnde att det var ett sandtag va? Och grävning är ju hennes favorithobby. Vattenskålen blev sandfylld och likaså Peas päls.

Vi tittade på tävlingen en stund i skogen också, men då tröttnade Jonte ganska fort så vi begav oss hemåt. Det som slog mig under dagen var att det är så enkelt att ha med sig Pea. Hon går med fint i kopplet och lyssnar på vad man säger.

I morse tog Jonte och jag med hundarna ut i skogen för att ha lite skoj. Förra gången vi provade på sök med Pea gick det ju inte så bra men det gjorde det idag! Hon hittade Jonathan bakom stenen direkt på första försöket. Men andra gången så gömde han sig lite längre in i skogen och då sprang hon till första stället, för att inse att han inte var där. Då blev hon tvungen att använda nosen och hittade honom med hjälp av den. Hon spårade inte utan hon tog vindvittring på honom. Och allt detta klarade hon trots att Wendy stod och skällde som besatt bredvid mig. Wendy klarade detta utan bekymmer trots att det var ganska länge sedan vi provade sök med henne. Hon tyckte att det var hur roligt som helst. Det kan man nästan se på bilden på henne och husse när de är på väg tillbaka efter att hon hittat honom.

Jonte och Wendy.

Efter aktiviteten gjorde damerna gemensam sak och kröp in under altanen för att vila i svalkan. Det visar att Wendy har accepterat Pea nu, annars hade hon aldrig släppt in henne dit!

Hos vetrinär med Wendy igen.

Med bultande hjärta och en viss dos av ångest så tog jag Wendy till en vetrinär igen. Till en annan vetrinär, den förra tyckt ju att hon var så gammal så att det inte var någon idé att ta reda på varför hon haltade utan ville avliva henne. Under vår husvagnssemester så fick vi all världens kommentarer om hur fel det var att ha en hund som haltar så, till vad synd det var om henne! Visst ser det illa ut med en hund som haltar och dessutom har några grå strån på hakan. Men ingen av dessa människor känner Wendy, jag hoppas att vi är så klarsynta och visst tänker på hennes bästa! För djurplågare har jag indirekt blivit kallad även om det var av en fyllkärring i Färila. Jag tänker ofta på en sak som vår uppfödare Helena sade: skulle du själv vilja dö om du får ont i ett ben när du är gammal?

Tillbaka till vetrinärsbesöket igen. Jo vetrinären Bosse ville röntga för att se vad felet var. Wendy fick lugnande och somnade ganska snabbt in. Under tiden hon låg och sov trodde vi att hon dog flera gånger då bröstkorgen slutade röra sig för att sedan hoppa till och andas kraftigt ett tag. Vår tanke var att hon visste att vetrinären skulle döma ut henne så att hon struntade i att vakna igen. Så var inte fallet utan assistenten förklarade det som att pulsen går ner så mycket så att andningen blir oregelbunden.

Då Bosse sa att han skulle låta Wendy förbli sövd när han förklarade bilderna för oss kändes det återigen som när Fenja gick bort. Nu kommer det dåliga besked!!!!!! Ångest igen. Wendy har en tumör på höger framben som växer utanför benet. Det är alltså en kraftig tillväxt av ben och brosk som gör henne orörlig på det benet. Nu ska jag skriva det konstigaste någonsin: Jippi min hund har en tumör på benet, det är bara cancer!!! I läget vi befinner oss i kändes det som det bästa beskedet vi kunde få. Det här har pågått länge men symptomet med hältan kan komma plötsligt. Hältan beror alltså på orörlighet och behöver inte betyda att hon har så ont som hon ser ut att ha! Eftersom hon inte visade tecken på smärta när Bosse vred och bände på benen så ansåg han inte att det fanns någon anledning till att ta bort henne direkt. Hon kommer att bli sämre och när i märker att hon undviker närkontakt och inte vill röra sig längre då är det dags. Det finns inget att göra mer än att ge henne smärtlindring.


Vi hade med Pea dit också då det var dags för nästa dos vaccin. Pea fick sitt vaccin först och jag tror inte ens att hon märkte att hon fick en spruta i nacken eftersom hon hittade mumsiga godisar precis framför nosen. När Wendy låg och sov på golvet och vi väntade på att "uppvaknings-sprutan" skulle börja verka så låg Pea bredvid henne och sov då ett bekymrat par kikade in och frågade vad som hänt med hundarna. Och jag förstår vad de tänkte två utslagna rottisar på golvet i ett röntgenrum. Men de skrattade gott  när vi berättade att det bara var den ena hunden som fåt lugnande, den andra var bara naturligt trött. Bara så där som valpar kan somna hur och var som helst.

Annars går det jättebra med vår lilla Pea. Hon börjar se så där underbart ful ut. Benen är lite för långa och svåra att gå med. Det märks att hon börjar lugna ner sig och får inte tokryck lika ofta... eller så beror det på att jag är och jobbar då vid den tiden då de brukar dyka upp?

Långa ben, stora öron och himelskt gulligt ful! Är det någon som undrar varför det ligger ett vattenpumps-filter i hundsängen?

Nu ikväll gick jag och Frida på en promenad. Det hade redan blivit lite mörkt när jag kom hem och ställde ifrån mig mina gåstavar utanför dörren. Då hör jag skällande och morrande inifrån. Dörren är öppen så jag går in gör lite konstiga ljud. Då kommer Pea smygandes ur vardagsrummet med lite ragg rest. När hon ser att det är jag vevar hon igång svansen och ser sådär överlycklig ut. Det är bra nu har vi en vakthund som tagit över Fenjas roll här i familjen. Även om man idag inte blir rädd för lilla Pea så kommer det en dag när hon är större. Hon gjorde ju helt rätt, morra och varna med skall. Det hjälpte inte så hon gick för att se vad det var fastän hon kände sig lite rädd.

Och Wendy var med och klättrade på stenar och rotade i stubbar med Pea i morse. Wendy väljer ju själv om hon vill med på morgonaktiviteten jag gör med Pea, vilket hon vill bara det inte regnar. Men idag var hon extra pigg och ville göra allt som jag försökte få Pea att göra.

Fina och underbara hundar har vi!

Ännu en vecka har gått.

Ja tänk vad tiden går fort när man har kul! Den här veckan har verkligen bara sprungit iväg. För Pea går det jättebra, hon går ut och kissar och bajsar nu om dörren är öppen. Så skönt att slippa passa på henne i den bemärkelsen hela tiden. Hon klarar att hålla sig hela nätterna också. Så duktig är hon!

Igår morse lämnade jag 2 trötta sovande hundar ensamna på nedervåningen när jag åkte till jobbet. Jag smög iväg för att inte väcka någon, och tänkte att det gick ju bra det där. Annars har Pea startat stora mistluren när jag gått och någon av hussarna har blivit tvugna att gå ner. Men den här morgonen gjorde hon inte det.... utan hittade på bus istället. I rummet där vi har marsvinen står även en säck med hö. Jag får nu skriva stod, för säcken låg i ett annat rum när Jeppe kom ner. Och innehållet som skulle ha varit i låg utspritt överallt!!!

Imorse så lämnade jag henne i köket med gallerför så att hon inte kunde komma in i vardagsrummet, men då startade mistluren direkt hörde jag. Den här damen bestämmer man inte över precis.

Är med grabbarna på lite lådbilssnack!

Pea fick en fryst köttbulle idag. Hon tuggade och jagade den och tuggade igen. Hon höll på hur länge som helst! Det konstiga var att inte Wendy gick fram och tog den från henne!

Idag sa faktiskt Wendy ifrån så att Pea pep till. Om jag jämför med hur tuff hon var mot Fenja så har Pea det bra! Hon är nog lite för gammal för att orka med att uppfostra en liten valp!

Roligt i skogen.

Det är inte alltid roligt i skogen enligt Pea. Vi bor ju alldeles granne med en skog så jag tycker att det är roligt att ta med hundarna dit och låta dem gå lösa där. Men imorse regnade det ganska kraftigt så Wendy fick jag inte med på en promenad (det är en sådan lyx som man kan unna en gammal tant när husse har semester). Men Pea som kissar varannan minut var tvungen att följa med ut, jag tänkte också att det kanske skulle minska hennes otroliga energi lite grann så hussarna fick sovmorgon.

Jag vet inte om det är så att Pea tar efter Wendy men hon ville inte heller gå ut i regnet. Men det var hon tvungen till då jag vet att hon inte skulle kunna hålla sig tills någon vaknade till liv. Annars är hon tjejen som hänger med på allt, inte ens toalettbestyr får man sköta ifred. Hur som helst så fick jag med henne till skogen, det är lite grusväg som ska avverkas först. Två steg in i skogen kom vi innan jag ser en liten rottweilerumpa som springer hemåt. Jaha det var den härliga skogspromenaden det. Det fick bli lite träning i trädgården istället.

När jag sedan kom hem från jobbet tänkte jag att jag tar med Pea upp till skogen igen och gör något roligt. Då hör jag Wendy komma springandes med ett ansiktsuttryck såsom: du glömde mig! Såklart Wendy ska med om hon vill. Det var länge sedan jag såg henne springa. Mycket halt men ändå!!! Mitt hjärta gråter när jag ser på henne. Hon är en valp instängd i en gammal trasig kropp!

Jag lägger in några mindre lyckade kort från promenaden.

Helt enkelt är det inte att få bra bilder på damerna.

När vi sedan kom hem igen stannade jag och pratade med Jeppe som satt och mekade mc. Då hör jag hur Pea skäller uppfodrande. När jag gick och tittade vad hon ville, så kom hon rusande mot mig vände om och ställde sig nedanför diskbänken och tittade upp. Såklart stod hennes mat där i blöt. Häftigt att hon redan nu visar att hon förstått hur man får det man vill ha eller behöver. Wendy har ju finslipat sin teknik då hon går bakom och puttar in mig i köket när hon vill ha mat.

Man kan säga vad man vill om att ha en valp i huset men en sak är säker, man har aldrig tråkigt!!!

Det här var en myrstack tills Pea flyttade in här hos oss:

Jag undrar om myrorna någonsin kommer att förlåta henne???

Trygg här hemma!

Denna lilla dam har verkligen tagit in plats i våra hjärtan. Hon är så underbart härlig, på alla sätt! Men Wendy har hon inte lyckats blidka riktigt än. Men hon kommer närmare och närmare tror vi.

Pea gillar att springa och hämta saker, skor har jag redan nämnt. Men nu kommer hon med bollar, leksaker, strumpor och som häromdagen: en platt padda! Paddan ville hon gärna gnaga på och tyckte att jag var världens taskigaste som tog den ifrån henne.

Det där är min krabba!

Pea fick ha sin leksak i några veckor innan Wendy tyckte att det var dags att tugga sönder den. Men vad gör det för Pea hittar ju något nytt att tugga på hela tiden ändå.

Imorgon börjar jag jobba igen så då får Jeppe och Jonte ansvara för dessa håriga damer.