Är man gäst hos oss så får man räkna med en rottis i knät!
tisdag 5 april 2011
Arga människor i Håbo-Tibble.
Ja de arga människorna utgörs vad vi vet om av oss i familjen. Vår lilla Pea har fått smak för att inte vara på sin tomt utan på alla grannars tomter. Än är det ingen som argt har visat sitt missnöje, men jag kan tänka mig att det kommer snart. Så i två dagar har jag smygit på henne för att kunna ertappa henne precis när hon tar skuttet över staketet.... Det har lyckats några gånger och då låter hon bli att hoppa eller hoppar lydigt tillbaka.
Men lika mycket som jag har koll på henne så har hon koll på mig, så fort jag tappar koncentrationen och vänder ryggen till så sticker hon! Detta är inte ibland utan alltid nu.
Jag var hemma från jobbet igår för att jag är sjuk, vilket gjorde att hennes kisspromenad endast blev en kort sådan. Damen sprang inomhus och pep och jag släppte ut henne i trädgården, och smög efter. Ingen rymning under dagen..... men direkt när husse kom hem. Ut genom dörren och bort! Husse har ju inte samma tålamod och förståelse för lilla damen så han hämtar mig i vredesmod! Efter att fått höra åt vilket håll hon dragit går jag efter henne. Jag kallar på henne och hon kommer tillbaka till staketet.
Så här skulle det låtit om jag tänkt högt: -Haha vad jag är bra och vad bra hon lyder mig!
Hur kan det detta sluta med att jag i total förnedring springer runt två granar i bara strumplästen och jagar min lydiga hund?????
Jo väl framme vid staketet sätter sig hunden ner och kissar för att sedan dra iväg med världens fart! Jag försöker att med rösten kalla in henne, går ej hon bara lägger sig ned i lekinviter. Ilskan och vreden bubblar i mig och jag försöker att få tag i henne. Hon gömmer sig bakom granen jag rusar efter henne, hon vänder. Det finns inte en chans att jag får tag i henne, det vet jag innerst inne men nu har ilskan tagit överhanden!!! Av åker ena skon för att använda som ammunition, MISS! Andra skon åker av men jag ges ingen chans att ens försöka kasta. Hon håller sig smart undan skottlägen. Eftr några varv runt granarna kommer jag till sans igen och inser min litenhet. Jag får gå hem utan hund och byta strumpor. Hunden lämnas på grannens tomt.
Det är bara att ge upp och plocka fram den glada människan inom mig, och då kunde jag locka till mig Pea utan bekymmer. Men hennes dagar med strosande i trädgården är definitivt över.
Under veckan har vi tränat jättemycket lydnad (tävlings då) men det tänker jag inte skriva om, eller att vi startat en lydnadskurs heller. Men det är hon duktig på lilla påhittiga, drivkraftiga, smarta, arbetsvilliga hund! Hon är en dröm att träna med, och en mardröm när man inte tränar med henne! Kul att prova den typen av hund också, men ofta går tankarna till Wendy och Fenja som inte förstörde speciellt mycket, höll sig på tomten!
Men hur arg jag än blir på denna lilla hund så har hon bergfast tagit en stor plats i mitt hjärta!
Men lika mycket som jag har koll på henne så har hon koll på mig, så fort jag tappar koncentrationen och vänder ryggen till så sticker hon! Detta är inte ibland utan alltid nu.
Jag var hemma från jobbet igår för att jag är sjuk, vilket gjorde att hennes kisspromenad endast blev en kort sådan. Damen sprang inomhus och pep och jag släppte ut henne i trädgården, och smög efter. Ingen rymning under dagen..... men direkt när husse kom hem. Ut genom dörren och bort! Husse har ju inte samma tålamod och förståelse för lilla damen så han hämtar mig i vredesmod! Efter att fått höra åt vilket håll hon dragit går jag efter henne. Jag kallar på henne och hon kommer tillbaka till staketet.
Så här skulle det låtit om jag tänkt högt: -Haha vad jag är bra och vad bra hon lyder mig!
Hur kan det detta sluta med att jag i total förnedring springer runt två granar i bara strumplästen och jagar min lydiga hund?????
Jo väl framme vid staketet sätter sig hunden ner och kissar för att sedan dra iväg med världens fart! Jag försöker att med rösten kalla in henne, går ej hon bara lägger sig ned i lekinviter. Ilskan och vreden bubblar i mig och jag försöker att få tag i henne. Hon gömmer sig bakom granen jag rusar efter henne, hon vänder. Det finns inte en chans att jag får tag i henne, det vet jag innerst inne men nu har ilskan tagit överhanden!!! Av åker ena skon för att använda som ammunition, MISS! Andra skon åker av men jag ges ingen chans att ens försöka kasta. Hon håller sig smart undan skottlägen. Eftr några varv runt granarna kommer jag till sans igen och inser min litenhet. Jag får gå hem utan hund och byta strumpor. Hunden lämnas på grannens tomt.
Det är bara att ge upp och plocka fram den glada människan inom mig, och då kunde jag locka till mig Pea utan bekymmer. Men hennes dagar med strosande i trädgården är definitivt över.
Under veckan har vi tränat jättemycket lydnad (tävlings då) men det tänker jag inte skriva om, eller att vi startat en lydnadskurs heller. Men det är hon duktig på lilla påhittiga, drivkraftiga, smarta, arbetsvilliga hund! Hon är en dröm att träna med, och en mardröm när man inte tränar med henne! Kul att prova den typen av hund också, men ofta går tankarna till Wendy och Fenja som inte förstörde speciellt mycket, höll sig på tomten!
Men hur arg jag än blir på denna lilla hund så har hon bergfast tagit en stor plats i mitt hjärta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)