Vilda valpar i kärt återseende!

Idag var vi och träffade Peas bror Elvis. Vi åkte och hälsade på honom hans "syster" Zelda, Matte och husse, Jessica och Uffe, hemma hos dem. Som vanligt så sov ju Pea under resan så hon var väldigt yrvaken vid första kontakten. Elvis var ju på hemmaplan och Pea upplevdes som lite avvaktande då hon inte besvarade hans buffliga lek. Till en början vill säga, för det dröjde inte länge innan de lekte som besatta. Om ni tänker en sån där boll som det brukar vara i tecknade filmer, vid slagsmål. En svart boll som rullade runt i gräset, ibland såg man några vassa tänder. Jag tror att de båda uppskattade att få leka lite hårdhänt igen. Pea tycker nog att vi människor är lite känsliga som skriker när hon tuggar oss på armarna med sina vassa valptänder!

Lite mys innan leken tog vid igen!

Pea hamnade pladask i vattenskålen. Lilla klumpiga bebisen.

Kolla in tänderna.

summa summarum så tyckte vi att hundarna var väldigt lika varandra i beteende. Lika vilda och galna, argsinta och morriga, och helt underbart gulliga och tillmötesgående.

Det ska bli roligt och intressant att träna med dessa snart stora hundar.

Tilläggas ska att både jag och Jonathan tyckte att Elvis familj var jättemysig också. Längtar till vi ses igen.

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen efter lite mer än en vecka i husvagn. Wendy är jätteglad över att ha kommit hem till sin älskade veranda. Pea är överlycklig över sin nyfunna frihet. Gör kaninhopp på gräsmattan i ren lycka och uppspelthet. Än har hon inte utforskat hela tomten men det är nog bara en tidsfråga innan hon gör det. Hon är modig och vågar gå och utforska saker utan oss.

När jag packade ur husvagnen så tappade jag 3 st Mariekex på marken, vilka jag slängde in i busken. C:a en timme senare kommer Pea ut ur den busken med sitt byte. Ett Mariekex som hon smaskade i sig ganska snabbt, för att sedan gå och hämta ett till. Det var ingen tvekan om att hon visste var hon skulle gå för att hämta ett till! Senare på kvällen hämtade hon det tredje. Hmm kex är väl inte det bästa för små (?) växande valpar, men jag var helt säker på att fåglarna skulle ta hand om kexen innan Pea hann leta upp dem.

Att semestra i husvagnen var både negativt och positivt med en valp. Pea verkade inte förstå skillnaden på "ute" och "inne i förtältet" vilket resulterade i ganska många olyckor där så ganska fort började det lukta tolett i tältet. Vi fick vakta på henne varje minut eftersom hon hela tiden hittade på nya sätt att komma ur tältet. Men närheten och samvaron dygnet runt har nog format oss som flock ganska bra. Pea har varit med överallt där vi varit, oftast buren i en trygg famn. Men även gått själv i många olika miljöer. Det har gått över förväntan för det här är en social tjej som verkar tycka om allt och alla! Jobbigt har det varit att alla, (nu skriver jag alla för att jag menar alla!) Vill hälsa på den söta valpen! Många har sagt att det var den sötaste de sett. Och jag kan ju hålla med, men det tyckte jag om Wendy och Fenja också så slutsatsen är väl att rottweilervalpar är det sötaste som finns. Men tillbaka till att alla vill hälsa, i början var det roligt men till slut var det faktiskt jobbigt. Vi fick aldrig vara i fred, jag fick gå undan för att kunna träna kontaktövningar med henne. Men jag får väl se det positiva i att Pea fått träffa många olika snälla människor. Visat att hon kan behålla fokus på mig även om det kommer ett barn cyklandes bakom henne, eller att en människa vill kela med henne. Det lyckades inte alltid, men ibland.

I bilen sitter hon fortfarande vid mina fötter då vi inte vågade låta henne sitta med Wendy i bagageutrymmet. Inte för att vi var rädda att Wendy skulle vara dum mot henne utan för att hon skulle bli klämd. Wendy är ju en stel tant som sitter upp när vi åker bil, hon reser sig ibland för att byta ställning. Vi var oroliga för att hon skulle råka sätta sig på henne. På vägen hem blev Pea för första gången orolig i bilen, började härscha och gnälla. Försökte klättra upp till mig och bakåt i bilen. Sen kom en lukt vi alla känner igen.... hundfis..... och sen lade sig Pea lugnt ner igen. Snacka om att få en fis på tvären!

Mjukglass i Insjön.

Orsayran.

Nusnäs.

Kom igen nu gräver vi!

En rolig spegel. Kan man leka med sin spegelbild? Ja Pea kan!!!

För en gångs skull tuggar hon inte på skor!

Sova kan man göra hur som helst och var som helst. Bara inte i hundsängen som står alldeles bredvid.

Naturstig och fjärilsbuffé.

I onsdags var vi ute och for lite. Vi började med att åka till Leksand för att gå på "Naturum". Vi var där förra året och tyckte att det var roligt och intressant. Hundar får ju inte följa med in så Pea fick stanna utanför med någon av oss vuxna. Men det är klart att det var nog roligare för henne där än inomhus läsandes på en massa plakat.

Pea på fjärilsbuffé. Det är alltså en buffe FÖR fjärilar och inte en buffé av fjärilar. Lika fint som hunden var det i.a.f.

Här nedan kommer några bilder som visar Peas drivkraft när det gäller att överkomma hinder.

Matte det ligger något i vägen!

Ok hur kommer man över?

Matte sluta stå där och fota och hjälp mig istället!

Jaha var det så enkelt!!! Nu går vi och äter blåbär istället!

Inne på Naturum finns det uppstoppade djur och olika utställningar. Man kan höra djurläten från olika djur som finns i Dalarna och prova olika saker. Jag tror att Jonathan och Sonny tyckte att det var roligt i.a.f.

Älgjakt på gång.

Semester.

Nu är vi hela familjen på husvagnssemester. Vissa campingar är bättre än andra för hundar och den första vi stannade vid var väldigt bra för hundar. Vi hamnade i Färila på en liten camping och fick miljarder myggor till grannar. Jag behöver nog inte förtydliga att vi var ganska ensamna på campingen. Så skönt för vi hade båda hundarna lösa hela tiden, vilket gick jättebra. Wendy vill fortfarande inte kännas vid lilla damen, men kan drista sig till att låta henne ligga bredvid någon gång ibland.

Pea sover väldigt mycket dagtid men all vaken tid ägnas åt bus och hyss. Allt ska tuggas på, klättras på eller bara flyttas. Skorna hittar vi aldrig där vi har ställt dem vilket kan vara jobbigt om man har bråttom ut för en liten kisspaus.

Wendy älskar ju att bada precis som barnen. Här badar hon tillsammans med Jonathan och familjen Backlund som vi åkte till Färila för att träffa. Pea visade inget intresse alls för vattnet, precis uppfödaren Helena redan förutspått. Under de två dagarna i Färila tränade vi på "sitt" och inkallning. Pea förstod direkt vad jag ville och gjorde precis det som förväntades av henne. Vi passade på att gå ut och träna på kvällen då hon verkar som mest pigg och alert.

Igår måndag åkte vi vidare till Orsa för att återvända till campingen där vi var förra året. Här var det helfullt men vi fick en plats. Denna camping är ju inte alls lika bra för hundarna men ändå bra. Bara en liten bit från vår plats finns en skogsväg där man kan rasta dem och ha dem lösa. Pea går fint i koppel så länge Wendy är med, men om bara hon och jag går så blir det mera bus och tvärstopp. Hon nosar och tittar nyfiket på allting, och verkar totalt orädd! När vi åkte in på campingen så var det en hund som skällde på vår bil, men det tyckte inte Pea var ok så hon skällde som en besatt.

Pea är helt olik Wendy och Fenja på många sätt. Jag vet inte om jag glömt eller förträngt, men om man jämför valp-ägandet dem emellan så var Fenja den lättaste valpen. Varken Wendy eller Fenja har morrat när man tagit i dem, som valpar eller sovuxna.

En av många maktkamper oss emellan. Ont gör det när hon bits!!!

Gräva är visst jätteroligt. Vad ska det bli av detta lilla charmiga busfrö?

Spår-debut idag.

Ingen olycka inomhus inatt heller! Sedan under dagen har det hänt någon gång inne men det enbart vårt fel då vi inte förstod hennes signaler.

På förmiddagen medan det fortfarande var en dräglig temperatur så tänkte jag att det var dags att prova ett spår med Pea. Jag delade lite hundgodis i små bitar och lade ut dem med jämna mellanrum i ett litet spår på gräsmattan där jag vet att ingen gått. Jag tänkte att om jag går så följer hon med, och vips så gjorde hon ett ganska bra spårupptag, d.v.s hittade starten på spåret själv. Men då hade Wendy märkt att det var något kul på gång så hon kom och gick spåret före Pea som glatt gick efter.

Pea har börjat utforska vår trädgård lite mer nu. Längre promenader vill hon ha sällskap på, men så länge någon är inom synhåll så vågar hon gå en bit extra. T.o.m studsmattan som var lite läskig i början har inspekterats idag.

Kloka Wendy morrar så fort Pea kommer för nära henne, men konstigt nog har hon inte snott hennes leksaker ännu. Med oss människor i närheten kunde hon drista sig till att leka lite med Peas leksaker med henne ganska nära. Men inte för nära!!!

Lite kel med husse. Hur ska han räcka till???

För den andra hussen kröp ned i en av hundsängarna.

Avslutningsvis en bild på vår underbara Wendy.

Observera ännu en tvåbent i hundsängen!!!

Idag har förresten Pea skällt och morrat på både Wendy och oss andra. Ibland verkar hon tycka att vi verkligen är tråkiga. Då skäller hon på oss!

Andra dagen hemma.

Nu känns det verkligen som om Piorina känner sig hemma här. Dagen började med att jag hittade vår filt vi brukar ha i soffan nere på golvet. Jag lade upp den på soffan och vips drog hon ned den igen. Det är klart att hon får ha den om hon vill så nu är den hennes. Jag vaknade vid 7-tiden och gick upp för att torka upp efter nattens olyckor. Till min förvåning fanns det inte en enda liten pöl att torka upp. När jag satte ut henne på gräsmattan så kissade hon fyra gånger. Tittade på mig som om hon undrade varför jag blev så glad. Vi gick in och åt frukost för att sedan gå ut och kissa och bajsa. Inte en enda olycka sedan hon kom hit!!!

Hon tycker om sina leksaker som Jonathan köpte till henne. De har burits omkring och lagts på olika ställen efter att de har blivit lite tuggade i kanten.

Så mysigt man kan ha det i sängen. Här med en annan filt än den hon hade imorse.

Idag var det dags för att duscha henne, ty hon var inte så ren när vi fick hem henne. Men vad annars kan det bli när 7 st vilda valpar umgås i en hage utomhus i detta torra väder. Det gick verkligen bra och hon accepterade det utan protester. Nästan så jag tror hon tyckte att det var skönt att bli ren. Imorgon får vi ta och klippa de små klorna.

Efter många sovpauser och lekstunder så var det dags för Wendy att få sin stund på dagen! Dags att ta bilen till badet. Det är bara 1,5 km men så långt orkar inte Wendy gå längre. Speciellt inte i den här hettan. Jonathan har ju köpt en fin leksak till Wendy också, en vattenleksak såklart!

Wendy älskar verkligen att simma. Vår simstjärna! Hon har älskat det sedan hon var riktigt liten.

Under tiden passade Pea på att vila en stund. Hon verkar vara trygg vilken miljö man än presenterar för henne.

Nu har det verkligen varit flera timmars bus här på kvällen. Det hoppas och skuttas och busas. Jonathan somande i soffan efter allt passande idag. Det noterade Pea direkt och ville upp till honom. Valppussar på örat var inte så populärt för den sovande hussen, som vaknade med ett ryck. Men vem skulle inte göra det om man fick några sylvassa tänder i örsnibben. Nu är det dags för mig att sova också. Undrar om man törs det med en piraya i rummet?

Första dagen hemma.

Ja då kom dagen äntligen då vi fick hämta hem lilla damen. Inte för att vi har behövt vänta länge eftersom vi inte visste om hennes existens innan vi åkte hem till Helena för 5 dagar sedan.

Det var 3 valpar i valphagen kvar när vi kom idag och skulle hämta henne, de resterande 4 hade redan flyttat. Oj vad valparna klättrade på varandra för att komma fram till oss för att slicka och tugga lite. Trots att det var så få valpar kvar och att Pea var minst eftersom de andra 2 var hanar så var det lite svårt att se skillnad på dem. Pea var inte så framfusig som sina bröder och hamnade därför längst bak.

Sedan var det ju dags att skriva och gå igenom alla papper. Trots att det här nu är vår tredje hund av samma ras, kön och uppfödare så kändes det som om jag hade 1000 frågor. I 4h satt vi och pratade om allting, och lite till innan det var dags för oss att fotograferas och sedan åka hem. Då verkar Pea plötsligt jätteledsen och ser så moloken ut! Hon vill inte följa med oss hem!!! Helena förklarar det som om hon och Pea har en speciell relation och att Pea säkert har lite separationsångest. Visst är hon en klok hund men kan verkligen en liten valp ha de känslorna för någon? Ja efter dagens upplevelse så är jag säker på att det är så. Jag kunde känna på hela hennes kroppspråk att hon var ledsen. Men jag vet att vi kan erbjuda henne ett jättebra hem med allt hon behöver så det kommer nog att gå över.

Jonathan och Pea fann varandra direkt. Hon fick sitta i hans knä i bilen på vägen hem, vilket gick jättebra. En kullbror hade visat lite tendenser på åksjuka så det var lite spännande att se.

Väl hemma så hälsade hon på Wendy och några av Jonathans kompisar. Wendy uppför sig precis likadant som hon gjorde mot Fenja d.v.s morrar dovt så fort hon närmar sig. Pea accepterade den tillrättavisningen bra och kröp därifrån. Facinerande att se hur de så enkelt förstår och inrättar sig.

Nu är det ganska sent och lilla damen ligger i Wendys säng ute på altanen och jag har redan fått säga till henne flera gånger att inte tugga på sängen. Hmm jag tror att hon kommer att få charma husse många gånger i framtiden, då hans tålamod med saker i hemmet med tuggmärken inte är så stort. Så imorgon när hon känner sig tryggare här hemma så är det dags för lite nej-träning.

En lycklig husse med sin hund.