För få bilder i denna blogg!

Bus i trädgården.

Julafton 2010.

Pea vill alltid vara med, även om det blir lite trångt!

Färskt älgben. Vill bli utsläppt så hon kan gräva ner det i trädgården.

Härlig träning i skogen idag!

Av en ren tillfällighet blev jag och Pea inbjudna att vara med och träna sök med Lotta- Yankee och Maria/ Håkan- Imbiss och Krusmynta.

Helt anfådda var vi efter att ha vallat av en sökruta då snön var djup inne i skogen. Men vill man så kan man. Pea fick börja eftersom hon var yngst. Vi har ju provat på sök, men endast på det sättet att jag eller Jonathan har gömt oss. Några kommandon eller sökskynke har jag ju inte börjat med.

När det var dags att börja så sprang Lotta ut och gömde sig ganska enkelt. Pea såg som vanligt ganska ointresserad ut, men när jag väl släppte henne sprang hon med en rasande fart rakt mot stället där Lotta gömt sig, men hon sprang förbi henne några meter för att sedan använda nosen och vända tillbaka. Hon gjorde 2 till ganska liknande skick. När hon hittade "figuranten" var det kamplek som gällde. Roligt att se hur hennes bett blivit lite tuffare. Tidigare var hon lite "lös" i munnen och gärna släppte kampsaken. Här kampades det friskt men var inget problem att avbryta när jag kom fram. Jätteroligt!

Det gick jättebra för alla 4 hundarna. Alla människorna hittades och det är så roligt att se glada rottisar! Efter fikat åkte Maria och Håkan hem, medan vi gick in i skogen igen för att låta Pea köra en gång till. Nu skulle Lotta gömma sig lite svårare, och gömmer sig bakom en rotvälta. D.v.s ett träd som fallit omkull med rot och allt. Pea är väldigt fokuserad på uppgiften och när jag ska skicka iväg henne så har spännet till kopplet frusit fast, så efter lite krångel blir jag tvungen att ta av halsbandet också.

Men då var ju Pea extra taggad och nästan flyger fram. Jag går efter och hör henne snart gnälla ljudligt. Jag tror att hon har gjort sig illa och snabbar på mina steg, men blir tvungen att stanna och lyssna. Nu hör jag Lotta:- Kom då, kom då. Lite mer gnällande och så hör jag Lotta säga OJ! och sen duktig tjej. Nu är jag nästan framme loch väldigt nyfiken på vad det var som hände!
Det visar sig att Pea hittat Lotta ganska enkelt men var på fel sida om rotvältan så hon kom inte åt henne! Gnället jag hörde var när hon stod med framtassarna uppe på stammen och frustrerat tjöt. Istället för att springa runt hade hon sedan valt att hoppa upp över stammen och landat rakt på Lotta. Och det är ju verkligen Pea i ett nötskal. Hon är en problemlösare, hon behövde komma över stammen, och såg till att komma över. Hur det gick till hade jag gärna sett för det måste ha varit ett högt hopp!!! Sedan gav vi oss för dagen.

På vägen hem bestämde jag mig för att åka till Helena för att handla hundmat. Där träffar jag underbara Vera i dörröppningen, och i kinden på henne hänger lilla valpen Qora. Vera är mest fokuserad på mina fickor för där finns det ju godis och valpen är ju leksugen. Känner så väl igen Pea i henne. Qora fick följa med ut för att leka lite med Pea. De springer och busar och har det roligt i snön.När de har busat ett tag tröttnar Pea på Qoras burdusa lekstil och säger ifrån. Det var lite skönt att se att Pea klarade av den uppgiften bra också. Hon har ju mest varit den som fått åthutningar hittills. Men nu visade hon temperament och släppte det så fort Qora visade sig underlägsen. Härliga, härliga, underbara, perfekta, bästa Pea.

Jag tänker ofta på den dagen då vi hämtade Pea hos Helena. Pea var så ledsen och verkade inte vilja följa med oss. Men det var en sådan tur att hon gjorde det, då denna hund är allt man kan begära! Hon är så enkel att ha med, lagom kelig- med en enorm integritet. Hon visar tydligt att hon tycker om alla människor, men tar du henne för given- då går hon. Hundsängar är inget för henne utan soffan med en ny gosig kudde ska det vara. Jag tror inte att hon har ångrat att hon följde med oss i.a.f.

Det blev ett härligt avslut på den här julledigheten! Imorgon börjar vardagen igen. Vilket betyder jobba som sällskapsdam för Peas del. På jobbet kallas hon för Killer..... Hur kan de bara säga så om den lilla söta hunden??? Men det är klart att det är väl en del av jargongen på en verkstad.... skulle låta lite larvigt om de sa det de kände egentligen. Som lilla snuttipluttan, eller något!