Underbara underbara bästaste Wendy fyller år idag! 11 år har gått och hon börjar bli gammal och trött. 80% av dagen sover hon nog bort.
Jag minns mitt första möte med henne så väl. Valparna var c:a 6 veckor gamla och jag skulle bara besöka Helena för att prata eventuellt valpköp i framtiden. Precis när jag kommer har valparna fått mat i hallen där man ska passera (hmm taktiskt kanske? :-D ) De andra i valparna glufsar i sig av maten men Wendy tittar upp och springer fram till mig. Alla valparna var tingade som tur var, så det behövde jag inte oroa mig för. Det föll sig så att jag besökte Helena ungefär en vecka senare, och Wendy gjorde likadant igen. Då säger Helena att hon fått återbud på henne och frågar om jag kan tänka mig att vara fodervärd för henne. Ojojoj har precis börjat nytt jobb och har ingen semester, och jag vet att Jeppe inte är lika sugen som jag. Men allt det där ordnade sig, jag fick 2 veckors förskottsemester och Jeppe veknade.
Wendy tog sin självklara plats i den lilla unga familj vi var. Då visste vi inte vilken envis självsäker hund vi fått utan tyckte att hon var så följsam. När Wendy var lite över året kom Jonathan till oss. NU fick vi veta vilken underbar hund vi fått. Så snäll som hon var mot honom går knappt att beskriva, när det blev för mycket så gick hon bara ifrån honom. Vi minns så väl hur han jagade runt hemma i sin "lära gå stol", målet var Wendy.
Sedan kom vi hem med lilla valpen Fenja, som sattes på plats direkt. Wendy kunde styra henne även om hon var i ett annat rum. Fenja hade 2 jobbiga veckor här i början, men damerna har aldrig någonsin hamnat i luven på varandra!
Skällande hundar går hon förbi med högt buret huvud!
En hel del tråkigheter har hon tyvärr varit med om. Som valp började hon halta och fick opereras, sedan vara stilla i 8 veckor. Hon blev aldrig riktigt bra och snedbelastade motsatt ben, till den grad att hon fick ont i motstående knä. En livmoderinflammation höll på att ta hennes liv, men en akut operation räddade hennes liv och hon repade sig ganska fort!
Men i det stora hela har hon varit väldigt frisk. Vattensvans någon gång och fukteksem ibland.
Många hundrädda personer har hon omvänt, rastlösa barn har hon lugnat ner, alla som vill leka har hon lekt med. o.s.v, o.s.v.
En sak är säker: Hon är verkligen en bra representant för rasen rottweiler!
Mycket fin är hon! Kram till "tanten!" från Kristina
SvaraRadera