Älskade Wendy!

Ja det här är ju hundarnas blogg, och nu finns inte Wendy hos oss längre. Jag blev tvungen att ta beslutet att låta henne somna in för alltid. Hennes största skräck var att inte kunna resa sig, och det blev vardagen för henne den sista veckan. Jag har väntat flera dagar för att orka skriva detta då Wendy har betytt så mycket för mig och min familj. Just nu känner jag mig helt tom.... vet inte vad jag ska skriva! Här hemma finns en tomhet, men ändå känns det skönt. Wendy lider inte längre, förhoppningsvis är hon i himlen och har friska ben att springa på!

Snällare och klokare hund än denna kommer jag nog aldrig att få träffa igen. Jag minns tydligt flickan som ville ta med sig Wendy hem istället för sin egen hund. Hur många människors snedvridna syn på rasen rottweiler har hon förändrat? Många är det under 11 år. Jag har ALDRIG varit orolig för att min hund ska göra något värre än att gräva i grannens potatisland. Hon har varit med oss överallt, och jag har alltid varit så stolt över min hund. Det fick jag fortsätta vara in i det sista också.

Wendy du har lovat mig att alltid finnas här hos oss, och det känns som om du gör det! Jag känner mig lugn och harmonisk inombords även om jag sörjer dig enormt!

Bilderna är tagna ungefär 1h innan hon fick somna in. Ögonen är fortfarande pigga men resten av kroppen fungerar inte längre.  Dagen till ära var det snö som damen alltid älskat! Solen sken också så det kunde inte ha varit bättre väder.

Wendys önskan var att få dö hemma i lugn och ro, och det ordnade vi. Vetrinären Johanna från Bålsta smådjursvetrinärer kom och hjälpte oss att uppfylla vår önskan! Tack för det!!!

Nu får vi glädjas av den underbara hund vi faktiskt har kvar här i huset. Hon stjäl all uppmärksamhet villkorslöst och är härlig på alla sätt. Vi är så glada över att vi har henne! Du hade rätt Helena!!!