Ja nu är det ju så att vi tränar även om det inte verkar så i denna blogg :-) dagarna går med en rasande fart och mörkret lägger sig över oss alldeles för tidigt! Kanske får vi se lite mer ljus nu när vi gått över till vintertid?
Jag ägnade nästan ett helt träningspass på hundklubben i veckan till att träna Pea på att komma tillbaka med en leksak hon fått låna av mig. D.v.s jag kastar saken och vill att hon ska komma tillbaka med den så jag kan kasta den igen. Hittills har det mest varit ett kast och sen har hon lekt med saken själv...lååångt ifrån stackars mig. Hmmm jag ser Wendy framför mig som valp. Alla leksaker var jag tvungen att ha dubletter av för att få henne att komma till mig med saken. Men hade jag inte den andra saken så var det goodbye med den första också. Så nu tränar jag på ett annat sätt med Pea. Tillslut fattade Pea att genom att komma tillbaka med saken kunde hon få både saken och en godisbit. Glad åkte jag hem efter väl förättat verk.
Dagen efter tränade jag lite på vägen utanför vår tomt, och det går ju jättebra med att komma tillbaka med saken!!! Vad kul.... Då tänkte jag att jag provar att slänga in den på tomten för att se om hon kommer på att hon kan springa in genom grinden. Vi har ju gunnebostängsel runt tomten.... Jag slänger och Pea tar sats och hoppar rakt in i stängslet. Det där var nog det enda alternativet jag inte kommit på i min fantasi. Hon sätter sig sedan ner och tittar groggy på stängslet ett tag. Och så börjar hon pipa. Tillslut tar jag och går med henne mot grinden, och då kopplar hon och rusar mot leksaken!
Idag provar jag samma sak. När jag slängt saken över staketet, sätter sig Pea ner och tittar på saken och sen på mig. Helt plötsligt spritter hon till och rusar iväg mot grinden och sedan in och hämtar saken. Sedan kom hon stolt och lämnade den till mig.
Jag behövde bara visa en gång och sedan hade hon fattat. Det är så jag upplever vardagen med henne..... man behöver nästan aldrig tjata på henne utan hon förstår.
Igår var det sista kurstillfället med Birgitta. Det var Pea, Edith och en Akita. Husse och matte hade valt mellan en rottis och en akita. Jag antar att de ångrade sig efter att ha sett våra pärlor igår :-) Det gick jättebra för både Pea och Edith! Vi saknade dock stackars Elvis som missade tillfället!
Efter kursen åkte jag och Pea och handlade mat hos Helena. Jag träffade Fenjas mamma Vera där. Tänk att det är säkert så Fenja skulle ha sett ut om ett par år om hon fått leva! Så lika är de i ansiktet. Vera är oförskämt pigg, och rotade efter kyckling i mina fickor efter bästa förmåga. Och avslutade mitt besök med att ställa sig på bakbenen. Japp några tårar rann ur ögonvrån på mig, då jag ännu inte kunnat förlika mig med Fenjas död! Det var verkligen orättvist och jag önskar att hon fått dö på ett bättre sätt.
Jag och Pea har anmält oss till en prova på spårdag på klubben nästa helg. Hoppas den blir av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar