Roligt i skogen.

Det är inte alltid roligt i skogen enligt Pea. Vi bor ju alldeles granne med en skog så jag tycker att det är roligt att ta med hundarna dit och låta dem gå lösa där. Men imorse regnade det ganska kraftigt så Wendy fick jag inte med på en promenad (det är en sådan lyx som man kan unna en gammal tant när husse har semester). Men Pea som kissar varannan minut var tvungen att följa med ut, jag tänkte också att det kanske skulle minska hennes otroliga energi lite grann så hussarna fick sovmorgon.

Jag vet inte om det är så att Pea tar efter Wendy men hon ville inte heller gå ut i regnet. Men det var hon tvungen till då jag vet att hon inte skulle kunna hålla sig tills någon vaknade till liv. Annars är hon tjejen som hänger med på allt, inte ens toalettbestyr får man sköta ifred. Hur som helst så fick jag med henne till skogen, det är lite grusväg som ska avverkas först. Två steg in i skogen kom vi innan jag ser en liten rottweilerumpa som springer hemåt. Jaha det var den härliga skogspromenaden det. Det fick bli lite träning i trädgården istället.

När jag sedan kom hem från jobbet tänkte jag att jag tar med Pea upp till skogen igen och gör något roligt. Då hör jag Wendy komma springandes med ett ansiktsuttryck såsom: du glömde mig! Såklart Wendy ska med om hon vill. Det var länge sedan jag såg henne springa. Mycket halt men ändå!!! Mitt hjärta gråter när jag ser på henne. Hon är en valp instängd i en gammal trasig kropp!

Jag lägger in några mindre lyckade kort från promenaden.

Helt enkelt är det inte att få bra bilder på damerna.

När vi sedan kom hem igen stannade jag och pratade med Jeppe som satt och mekade mc. Då hör jag hur Pea skäller uppfodrande. När jag gick och tittade vad hon ville, så kom hon rusande mot mig vände om och ställde sig nedanför diskbänken och tittade upp. Såklart stod hennes mat där i blöt. Häftigt att hon redan nu visar att hon förstått hur man får det man vill ha eller behöver. Wendy har ju finslipat sin teknik då hon går bakom och puttar in mig i köket när hon vill ha mat.

Man kan säga vad man vill om att ha en valp i huset men en sak är säker, man har aldrig tråkigt!!!

Det här var en myrstack tills Pea flyttade in här hos oss:

Jag undrar om myrorna någonsin kommer att förlåta henne???