Nu visade det sig att en del av tävlingen bedrevs i ett sandtag där en häftig bana var konstruerad så att publiken stod ovanför banan och tittade ner. Det ville vi inte missa så vi började där, direkt när vi klev ur bilen slogs vi av hur varmt det var! Lite oroande var att det var i princip gassande sol överallt, men jag och Pea hittade en liten tall som gav henne tillräcklig skugga. Jag kunde knyta henne där och stå ungefär 3 meter ifrån och ha full kontroll på henne och se tävlingen perfekt. Lite fundersam var jag om hon skulle bli orolig av allt motorljud som var runt omkring henne, men det var en liten chansning att ta med henne och hade det inte fungerat så hade vi väl fått åka därifrån. Jag hade oroat mig i onödan, hon visade inga tecken på obehag. Däremot såg hon hur glad ut som helst....jag nämnde att det var ett sandtag va? Och grävning är ju hennes favorithobby. Vattenskålen blev sandfylld och likaså Peas päls.
Vi tittade på tävlingen en stund i skogen också, men då tröttnade Jonte ganska fort så vi begav oss hemåt. Det som slog mig under dagen var att det är så enkelt att ha med sig Pea. Hon går med fint i kopplet och lyssnar på vad man säger.
I morse tog Jonte och jag med hundarna ut i skogen för att ha lite skoj. Förra gången vi provade på sök med Pea gick det ju inte så bra men det gjorde det idag! Hon hittade Jonathan bakom stenen direkt på första försöket. Men andra gången så gömde han sig lite längre in i skogen och då sprang hon till första stället, för att inse att han inte var där. Då blev hon tvungen att använda nosen och hittade honom med hjälp av den. Hon spårade inte utan hon tog vindvittring på honom. Och allt detta klarade hon trots att Wendy stod och skällde som besatt bredvid mig. Wendy klarade detta utan bekymmer trots att det var ganska länge sedan vi provade sök med henne. Hon tyckte att det var hur roligt som helst. Det kan man nästan se på bilden på henne och husse när de är på väg tillbaka efter att hon hittat honom.
Jonte och Wendy.
Efter aktiviteten gjorde damerna gemensam sak och kröp in under altanen för att vila i svalkan. Det visar att Wendy har accepterat Pea nu, annars hade hon aldrig släppt in henne dit!
Å va roligt det låter! Mysigt att de kan mysa ihop nu :-)
SvaraRadera