Duktiga, duktiga, duktiga Pea och Wendy.

Får man skryta på sin egen blogg??? Javisst får man det!

Idag har Pea och jag varit på hundklubben. Jag åkte dit för att miljöträna henne och tänkte att om turen var med mig så var det några ekipage där och tränade. Lyckan log verkligen mot mig eftersom hela Sheltie-klubben var där på utställning. Jag tänkte att nu skulle jag verkligen få se hur Pea beter sig vid hundmöten, och i lagom storlek också dessutom. Pea uppförde sig som om hon inte gjort annat i sitt liv än att kryssa runt bland sheltisar i sitt liv. Det var ju trångt eftersom det var så många hundar, nu var det ingen hund som uppförde sig dåligt, men lite skall och morr utsattes hon för. jag fick ingen användning av godiset jag laddat upp med i fickorna. Vi satt en stund och tittade på aktiviteten inne i ringen, när plötsligt alla hundar började skälla samtidigt. Även lilla prinsess-Pea. Det var en rovfågel som på låg höjd passerade ringen, och alla hundar tystnade direkt. Jag är mycket imponerad av min egen hund och av rasen Sheltie!

Vi tränade lite där också. På lydnadsplanen var det 4 ekipage som tränade till lkl.3 tror jag. Jag och Pea tränade bredvid planen och hon hade full fokus på mig hela tiden trots bra retning bredvid. Hennes halsband verkade besvära henne och jag kände att jag hade så bra kontakt med henne så jag vågade träna med henne lös! Det var inga problem alls då hon bara brydde sig om mig (ok då: godiset jag hade.)! Hur duktig får man vara som liten valp egentligen????

Nu ligger hon och sover sött bredvid mig med sina alldeles för långa ben. Man kan nästan sitta och titta på henne nu och se hur kroppsdelarna växer! Någon som har ett fyndigt svar på frågan: Vad är det för raser i henne?

Sedan sist jag skrev så har vi tränat mycket spår också. Det är vår morgonaktivitet eftersom det passar både Wendy och Pea, och jag är ensam då. Jag går fortfarande inga direkta promenader med Pea utan den motion hon får är den hon väljer själv. Hon gör ofta tjurrusningar och glädjeskutts-danser på tomten. Wendy vill ju gå hem såfort hon har gjort ifrån sig och jag ser ingen anledning att gå långa promenader med Pea än. Rätta mig om jag har fel! Peas leder ska hålla i många år framöver.

Pea är jätteduktig om dagarna på husses jobb. Hon sitter ju mestadels av tiden i en utställningsbur men såfort möjlighet ges så får hon följa med och göra saker. Som när han ska sitta på kontoret som han delar med 2 andra gubbar. Då är hon lös och busar med alla som vill. I fredags hände första toalettbesöket på golvet. Då passade hon på att göra både nr 1&2 på golvet i deras butik. Samtidigt som hon tittade honom som jobbar där stint i ögonen såsom: Där får du när du är så tråkig! Men säkert var det bara för att hon helt enkelt var nödig!

Vår underbara Wendy har varit hos en hundpratare. Hon verkar tycka att hon har haft ett bra liv med oss och älskar oss såsom hon vet att vi älskar henne! Hon har ingen rädsla för döden men är inte redo än trots sina krämpor. Hon måste hjälpa oss med den lilla dryag valpen först sa hon. Även om hon tyckte själv att hon var för snäll med Pea. Hon hade en stor sorg över att hon inte fick valpar någon gång! (Hon skulle ju ha fått det om inte det med hennes ben hände) Men det jobbigast i hennes liv hade varit livmoderinflammationen. Och det förstår jag eftersom hon var timmar ifrån att dö av den. Jeppe är skeptisk till att hundprateriet är på riktigt eftersom det inte kom fram något som vi/hundprataren inte kunnat gissa sig till. Men efter den gången jag var dit med Fenja så kan jag inget annat än tro på det! Fenja sa saker som ingen annan kan veta eller gissa sig till. För Wendy var det iaf. viktigt att slippa dö hos en vetrinär, hon ville dö hemma! 

Pea uppför sig bättre med små barn nu också. Tidigare var hon så vild och hårdhänt med dem.