Första dagen hemma.

Ja då kom dagen äntligen då vi fick hämta hem lilla damen. Inte för att vi har behövt vänta länge eftersom vi inte visste om hennes existens innan vi åkte hem till Helena för 5 dagar sedan.

Det var 3 valpar i valphagen kvar när vi kom idag och skulle hämta henne, de resterande 4 hade redan flyttat. Oj vad valparna klättrade på varandra för att komma fram till oss för att slicka och tugga lite. Trots att det var så få valpar kvar och att Pea var minst eftersom de andra 2 var hanar så var det lite svårt att se skillnad på dem. Pea var inte så framfusig som sina bröder och hamnade därför längst bak.

Sedan var det ju dags att skriva och gå igenom alla papper. Trots att det här nu är vår tredje hund av samma ras, kön och uppfödare så kändes det som om jag hade 1000 frågor. I 4h satt vi och pratade om allting, och lite till innan det var dags för oss att fotograferas och sedan åka hem. Då verkar Pea plötsligt jätteledsen och ser så moloken ut! Hon vill inte följa med oss hem!!! Helena förklarar det som om hon och Pea har en speciell relation och att Pea säkert har lite separationsångest. Visst är hon en klok hund men kan verkligen en liten valp ha de känslorna för någon? Ja efter dagens upplevelse så är jag säker på att det är så. Jag kunde känna på hela hennes kroppspråk att hon var ledsen. Men jag vet att vi kan erbjuda henne ett jättebra hem med allt hon behöver så det kommer nog att gå över.

Jonathan och Pea fann varandra direkt. Hon fick sitta i hans knä i bilen på vägen hem, vilket gick jättebra. En kullbror hade visat lite tendenser på åksjuka så det var lite spännande att se.

Väl hemma så hälsade hon på Wendy och några av Jonathans kompisar. Wendy uppför sig precis likadant som hon gjorde mot Fenja d.v.s morrar dovt så fort hon närmar sig. Pea accepterade den tillrättavisningen bra och kröp därifrån. Facinerande att se hur de så enkelt förstår och inrättar sig.

Nu är det ganska sent och lilla damen ligger i Wendys säng ute på altanen och jag har redan fått säga till henne flera gånger att inte tugga på sängen. Hmm jag tror att hon kommer att få charma husse många gånger i framtiden, då hans tålamod med saker i hemmet med tuggmärken inte är så stort. Så imorgon när hon känner sig tryggare här hemma så är det dags för lite nej-träning.

En lycklig husse med sin hund.